En del tror att jag som föreläsare och inspiratör bara gör en föreläsning och sedan går upp i rök. Så är ju givetvis inte fallet. Jag låter Karin Kling berätta om sin upplevelse av ett längre samarbete.

När jag som enhetschef möte min nya personalgrupp insåg jag nästan direkt att detta var en grupp som bestod av relativt ”trasiga” personer. Inte trasiga i sig själva men trasiga i sina relationer till varandra och till sitt arbete. Gruppen satt fast i gamla mönster och hade en mängd fördomar om varandra och hade svårt att sin del i den stora helheten. Snabbt insåg jag att min kapacitet aldrig skulle räcka till och jag funderade mycket på vad jag ville, både med gruppen och med mig själv.

Jag ville ha en inspiratör och påverkare. Någon som både skulle dra oss framåt men också tvinga oss att stanna och inte skynda förbi de svåra sakerna.

Tidigare under året hade jag tillsammans med mina chefskollegor varit på en föreläsning kring temat samarbete. Föreläsaren Hasse Carlsson hade berört mig och jag tyckte att han hade en hel del kloka saker att berätta, snyggt förpackat med humor och glädje.

Kontakt togs med Hasse och jag beskrev situationen och vi diskuterade intensivt hur behoven såg ut. Vi funderade på var sitt håll och stämde av. Tankarna mynnade ut i ett ”program” som bestod av heldag, halvdagar i storgrupp och i smågrupp. Blandningen av föreläsning och dialog var grunden för det hela. Hasse var den som höll i strukturen och styrde själva mötet med personalen. Jag var alltid närvarande och delaktig i personalens möten med Hasse, och använde ibland också Hasse som ingång till diskussion eller för att göra förtydliganden i gruppen.

Utvecklingen i gruppen var enorm och samarbetet med Hasse utgjorde för mig en plattform att arbeta vidare på med personalen. Hasse berörde personalen och både glädje, sorg, besvikelser och ilska avhandlades. Med fingertoppskänsla, humor, stor kunskap och kärlek till människor så hjälpte Hasse gruppen framåt och stärkte gruppens ”vi”känsla och kärlek till det arbete som personalgruppen utförde. 

För mig som ledare betydde det att jag i Hasse fick ett bollplank, en inspiratör men också en person som utmanade genom att ställa underfundiga frågor. En motpol som både kunde gasa och bromsa när jag drev gruppens resa framåt.

När jag idag ser tillbaka på den resa som både gruppen och jag själv gjorde så är det med stor stolthet och glädje! Resan går vidare, nya personer är med, nya mål finns, nya utmaningar väntar men tack vare Hasse så är både jag och gruppen bättre rustade för framtidens utmaningar! 

Karin Kling, enhetschef Kungsbacka Kommun.